LinnBerggren

... Krille och jag står utanför Mias port. När jag skulle börja gå mot trappan började allting snurra och jag går istället rakt fram och skallar husväggen. Sedan snubblar jag baklänges och ramlar in i en parkerad bil. Sedan sitter jag där på marken och jag börjar se lite klarare och fattar absolut ingenting, va fan hände? Jag måste också tillägga att jag var helt nykter.

När vi sedan skulle börja gå upp för trapporna var jag tvungen att stanna och sätta mig ner igen för att inte ramla ner för trapporna.

Jag vet inte rikitigt hur man ska förklara denna svimning, kanske var det plötsligt blodsockerfall eller något. Kändes precis som om man reser sig upp skitfort efter att ha legat ner länge, problemet var bara att jag hade stått i minst en kvart.

Tidigare på morgonen hade jag slått hakan i nattduksbordet, nu knockade jag husväggen, på onsdagen fick jag ett vinglas rätt upp i tandköttet, en pinne rätt i ansiktet och när jag satte mig i Mias soffa slog jag huvudet rätt i fönsterbrädan. Inom loppet av 48 timmar slog jag i huvudet minst fem gånger, det måste nog vara rekord. Jag har för mig att det var någon mer gång också men att vid det här laget skylla på minnesförlust måste väl få vara berättigat iallafall.